NKs Franska avslutar epok: ”Folk har inte råd längre"

Historien om NKs Franska är djupt sammanflätad med historien om Jacobssons. Det handlar om de tre syskonen Kurt, Tyra och Nils som tillsammans var med och skapade modebilden i Stockholm under 30-50-talet. Deras far Oscar Jacobsson drev ett exklusivt damskrädderi på Drottninggatan i Stockholm med kungligheter och scenens stjärnor som kunder. Tyvärr dog han tidigt och barnen fick snabbt börja arbeta.

Den äldsta brodern, Kurt Jacobsson, var under många år chef över NKs Franskas damskrädderi, systern Tyra var gift med Pelle Lundgren, kreatör och designer på NKs Franska och minsta brodern, och min farfar Nils Jacobsson, startade Jacobssons damkonfektion 1945. 

Kurt Jacobsson var chef för NKs Franska mellan 1913 och 1961 och jag hittade artikeln nedan om stängningen av NKs Franska i våra arkiv. Nu finns även den fantastiska boken Nordens Paris, om historien om NKs Franska, att köpa hos oss.


Den 12 september 1966 i Norrköpings Tidningar-Östergötlands Dagblad:

NKs Franska stänger sina spegeldörrar för alltid. I dagarna realiserar man vad som finns kvar av parisiska originalmodeller och haute-couturetyger. Material av högsta kvalitet slumpas bort och mannekängplagg som kostat många tusen kronor i inköp säljs ut till kraftigt reducerade priser. Ett kanske snöpligt slut på kapitlet om den franska modekulturens unika utpost här uppe i Norden.

Det är tidens anda. Folk har inte råd längre. Nu finns bara plats för självserveringar, snabbköp, gruppresor och massproduktion, suckar chefen Pelle Lundgren där han strosar omkring bland de sista modellerna som plockats fram till rean. Han stannar för en gnistrande blå sari från Balenciaga, en modell som hos mästaren vid Avenue Georges V i Paris kostade över 14 000 kronor. Så går han vidare till en liten Chaneldräkt i härligt poröst ylle rutat i rött, ockra och grönt - ett litet under av färgsinne, sykonst och enkel raffinemang.

Billigare än Paris

Att beställa och sy upp någon av dessa Parismodeller här på NKs Franska kostade två till tvåtusen fem om man valde en dräkt, en kappa eller en inte alltför rikt broderad aftonklänning. Man fick då samma material som i originalet ända från yllet eller sidenet till fodret, minsta knappen och blixtlåset. Och man betalade inte ens hälften av vad de parisiska modehusen tar själva (en dräkt hos t ex Chanel kostar i dag över 7 000). Ändå lönade det sig inte i Sverige.

Materialkostnaderna, inköpen av orginalmodellerna och inte minst hantverket i syateljén blev för dyrt.

– Det är omöjligt. Folk har inte råd idag, konstaterar den nya varuhuschefen, direktör Söderberg, och satte punkt för NKs Franska.

Många anser att man borde behållit avdelningen av prestigeskäl, men hos den nya direktionen väger tydligen kalla siffor tyngre än ärevördiga traditioner.

En klänning eller dräkt från NKs Franska har varit 1 000-tals kvinnors dröm sedan avdelningen föddes 1902, en statussymbol som få häruppe i Norden. "Franskans" namn garanterade ett plagg av högsta kvalitet och god smak.

Här blommar också det gamla hantverkskunnandet. Här kunde varje skräddare, sömmerska och proverska sina material och skärningar in i minst detalj. Här var endast det bäst gott nog och slarv tolererades aldrig. Här provades tills mästaren, alias disponent Kurt Jacobsson, var nöjd.

Ett livsverk

Man kan i mångt och mycket säga att NKs Franska var Kurt Jacobsson. I över ett halvt sekel hade han varit chef när han pensionerades förra våren. Hela tiden dominerade hans råd och kunnande bilden av det Sverige "som syntes".

Tillsammans med sin svåger och närmaste medhjälparen, nuvarande chefen, Pelle Lundgren, valde och vrakade han bland Balenciagas, Christian Diors, Jacques Faths och de andra stora modekungarnas mästerverk, köpte modeller med tanke på svenskan och gav sedan sina kunder en fingervisning åt höger eller vänster.

Tonen i salongen och kabinerna på NKs Franska var skämtsam, men skämten gömde ibland nog så obehagliga korn av sanning. Ingen av herrarna var rädd att säga in mening. Här gällde det ofta att förvandla något kort och tjockt till något långt och slankt, att avråda en kund från något vitt och ulligt, en annan från något blankt och svart.

Kurt Jacobsson började på NK 1907 under fransyskan Madame Suzannes fasta ledning. Madame Suzanne var en äkta parisiska som direktör Josef Sachs importerat för att bygga upp den franska modevärlden i gamla NK-huset. Men 1913 greps Madame Suzanne av hemlängtan och återvände till Paris. Kurt Jacobsson som vara var något och tjugo blev chef. När han pensionerades förra våren hade han klätt tre generationer av Sveriges elegantaste kvinnor.

Men pensionerad eller inte. Allt som oftast har disponent Jacobsson tittat upp till svåger Pelle Lundgren. Nu tar han en tur i salongen där de franska originaltygerna ligger framme för utförsäljning, stannar för en gepyrspets och tänker med saknad på drottning Louise som var en av hans käraste kunder. Drottningen kunde bära upp juveler som ingen annan kvinna jag träffat. Och hon var en förtjusande människa.

Tollie Zellman roligast

Kurt Jacobsson och Pelle Lundgren skulle kunna berätta i det oändliga om alla de personligheter som under årens lopp hittat sina silhuetter och luftat sina bekymmer här uppe. Och om alla de långbenta blyga och osäkra flickebarn som kommit hit och under fast ledning förvandlats till toppmannekänger i världsklass.

Favoriten bland flickorna är kanske Hjördis Genberg, sedermera frun David Niven, men man har också Erika Sundt, Margareta Nordlund och Ulla-Britta Gregemark i gott minne. Och Greta Gustafsson, alias Garbo, från Dramatens elevskola, som i början av 20-talet mannekängade här uppe för att skrapa ihop till brödfödan. Men Garbo bytte snabbt sida och blev storkund istället – bl. a sydde Pelle Lundgren alla hennes kläder till Mauritz Stillers film om Gösta Berlings saga.

Bland kunderna var Tollie Zellman roligast, skiner disponent Jacobsson. När hon kom blev det färg och fest och skratt och det mesta gick i chockrosa.

Dräkten viktigast

Så ber vi om ett klädråd så här i elfte timmen. Pelle Lundgren tvekar inte: Skall man låta sy något dyrt skall man låta sy en dräkt, klassisk dräkt med två raka kjolar och jacka som slutar på höften. En sådan dräkt blir aldrig omodern. Och två kjolar är praktiskt. Man nöter och använder kjolen mer än jackan.

Lena Högardh